rinner än...

bara ja tänker på dom på jobbet eller när ja är där så är ja tårögd..

imorse så börja dom rinna igen när ja prata med en på kontan..

sucka..

de känns så jobbigt...

ja vill inte söka nytt jobb.. ja vill stanna kvar där...

bara ja skriver här så tåras ögonen....

ha börja göra ett försök att skriva ett personligt brev iallafall..

men de är inte lätt...

va ska man skriva?

ja tycker allt låter som om en 12 åring skriver..

sucka..

ja bara hoppas detta går över snabbt så ja får komma tillbaka..

faan.. ingen arbetslust ha ja heller...

gör bara jobbet för ja måste..

enda motivationen att fara dit på morron är mina arbets kamrater...

faan.. detta är värsta gången att bli uppsagd..

nä.. ta en dusch å sen sova..

jobb imorn, sen helg.. sen bara 18 arbets dagar kvar...

kanske mindre.. har en del flex å ta ut om ja inte får ut de i pengar..

ja hoppas ja får de i pengar..

de kommer verkligen att behövas...

men ksulle de krisa så erbjöd en jobbar kompis mig sin hjälp.. alltså.. ja ha ju bara helt underbara jobbar kompisar...

snälla, låt denna jävla konjuktur gå över så ja får komma tillbaka...