Så önska ja mer än nånsin att jag hade nån här som kunde krama ihop mitt trasiga hjärta...
nån som hjälper mig att passa in dom sista bitarna..

att ja inte bara kan säga Till den att jag vill ha den här....
Att jag ska va en sån fegis...
Faan... hatar de...är nog den största fegisen på denna jord.
Va är de värsta som kan hända ??? Att ja får pussla ihop ännu mera bitar...
Eller så ger ja upp då att få ihop de nå mer...

Att de ska vara så lätt att skriva här vad ja vill...
Fast är osett än om ja postar detta...
suddar och skriver om en hel del..

Att ja inte vågar fråga rakt ut.. nä istället ger ja hjärnspökena för mycket utrymme...
fast ja ha aldrig sån tur...

Hatar tid och tystnad just nu......

Faan...

Uepp... snart 32 å sitter å fulgråter i soffan medans ja skriver detta...
saknar så de gör ont...

ha börjat hallucinera med..
eller är de bara en önska om att telefon ska plinga eller ännu bättre... att dörren ska öppnas....
ja inte nu då jag ser hemsk ut men typ om ja ha en bra dag...

tur junior sover så jag får bryta ihop å samla mig innan ny dag imorn....

Faan vad känslor ska va jobbiga...
varför?????????

Dags att torka tårarna å bege mig till tvättstugan...

sen hålla tummarna att den 11 juli få jag åka/köra till ljungaverk och lyssna på bästa Stiftelsen...
Skulle inte vara helt fel att börja semestern så :)
Bara jag få nåt sällskap så :)
Men med min otur så är nog junior dålig då eller nåt annat :/

Nu när skatte pengen ha kommit in så är de dags att besöka en tatuerare och fixa min nästa gaddning...