sucka... ibland, som typ just nu är ja bara så less....

sen kan en bidragande orsak vara att ja ha ont i ryggen igen...

känner bara så för å byta avdelning.. mest är de för mina arbetskamrater ja har... som idag när vi sitter på möte med nya vd... så blir de prat om vad vi kallar sakerna vi gör, då säger nr 1 kan vi kalla han, ja vi kallar dom holkar, de är ja  å nr 2 som gör dom....

så tydligen gör ja inget på avdelningen...

ja orkade inte ens säga nåt...

men kände, hallå.. jag då? å säger man så där inför personal chefen å vdn??

blir ju så less.. sen när vi slutar å ja går för å lägga in sakerna i skåpet så står nr 1 å 3 å pratar men blir tyst när ja kommer å sen när ja ha gått igen då börja dom prata...

alltså? borde ja ta åt mig eller överreagerar ja då?

sucka...

vore de inte för att ja älskar å svetsa så skulle ja inte tveka å söka mig vidare..

fast bara till en annan avdelning....resterande gäng som finns på bygget funkar...

sucka.. hatar detta....

varför ska karlar vara så besvärliga å jobba med?

hade ja vare kille hade ja inte behöft hävda mig lika mycke..

nu känns de som varje dag är en kamp.. kamp om att visa att ja är minst lika duktig...

ibland kan dom vara trevliga å allt känns så bra.. men så kommer såna här stunder.. eller vissa komentarer dom fäller.. får mig att sjunka under ytan..

då vill ja bara bort därifrån..

men ja vill aldrig mer bli arbetslös... de ha ja vare i 3 år.. de få räcka...

nä,.. bara å bita ihop.. imorn kan dom vara helt annorlunda...

ja få inte vara så känslig...

sucka för karlar...

nu ligger min lilla sötnos här brevid...

själv halv sitter ja i sängen..

efter att ha sutte i nästan 2 tim på mötet så sa min rygg ifrån...

nu värken den så tårarna rinner...

ja hatar detta.. de gör ju att ja inte kan göra mitt bästa på jobbet heller...

ja ha talat om för dom att ja ha fått ont igen.. men vill inte bli sjukskriven igen...

de orka ja inte med...

nog för dom fällde idiotiska kommentarer om de ifredags oxå men då fick ja ge igen...

de kändes skönt å få kunna täppa till ibland iallafall...

sen gick ja...

ja vet att ja måste träna för å orka med, men de är snart en månad sen ja börja å man kan inte direkt förvänta sig mirakel, de lär ju ta minst 6 månader innan ja ha byggt upp ryggen...

de tror ja iallafall...

nu blir de vila i säng läge.. å mysa med lill älsklingen....

tills den dan man hittar nån stor som vill mysa med mig...