för så längesen kalla han mig för sin tjej...

att tiden ha gått så fort...

just nu vet ja inte vart vi står???

han svara inte på mina meddelanden.. å jag är för feg å ringa....

är så rädd för att de ska bli som tidigare....

så bara för att jag är de så kommer de säkert å sluta så....

borde inte tänka så men vad ska ja göra....

kanske rycka upp mig å ringa han.. men ja våga inte....

rädd för å höra dom dära orden... rädd att höra.. men....

faan att man ska vara så rädd....

men samtidigt orka ja inte me detta heller...

önska så att han kan höra av sig å tala om hur han vill de ska vara....

men tyvärr så få ja aldrig de ja önskar...